Jag har alltid varit livrädd för att inte hoppa tillräckligt högt när jag gör boxhopp på gymet. Också häromdagen så hände ju exakt det... FYFAN. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv. Där fick jag verkligen känna på hur hjärnan gör allt för att skydda oss. Jag blev helt spyfärdig och fick nästan slå mig själv för att jag inte skulle svimma. Fruktansvärt var det och när jag väl kom ut i bilen kom tårarna och att köra gjorde ännu mer ont. Glad att där inte var my ner folk på gymet. Lyckades behärska mig men ändå.
Så läxan lärd, var alltid 100% fokuserad på gymet. Utan tvekan. Ser inte sådär extremt ut nu. Skulle de skulle vara enorma blåmärken men är bara skrapsår och bulor. Gör mer ont än det ser ut. Var ju ute med tjejerna igår, kunde inte säga nej då de varit bestämt i nästan två månader. Alkoholen bedövade ju smärtan kan man säga, men idag så gör de ont. Hoppas inte de gör för ont att vara på jobbet imorgon.
Well well hoppas de går över fort så jag kan kötta igen.
